Kollade precis in mina naglar och såg att tumnageln var halv. (Gjorde ju nagelförlägning i Thailand) Den har liksom gått av på tvären så att säga. kuljul.

Jag har i alla fall haft två inspirerande och givande dagar i Leksand, skolan alltså. Fick grymt bra feedback av min mentor/utbildningsansvarig, som jag känner mig riktigt stolt över. Varför känner man sig dum över att berätta att man har fått beröm? Jag skämdes nästan när jag berätta för mamma, för att det kändes som att jag skröt. Men jag kände mig bara lycklig och var tvungen att berätta det för någon. Det hade iaf med att göra att jag har ett väldigt moget synsätt på ledarskap, fast jag är så ung. (yngst i klassen är jag då, för annars är man ju inte så ung längre) Tydligen så tyckte han att jag var redo för en mer ledande position, vad gäller yrke. Och så har jag fått toppbetyg på alla uppgifter som jag har lämnat in under det här halvåret..

gaaah! skryt, skryt! Men detta var precis vad jag behövde höra, eftersom min motivation inte har legat på topp på sistone. Ni får stå ut.

Så även om om jag nu har blivit sjuk igen (suuck) så är det en mycket lycklig Madelene i skrivande stund. Nu ska jag bara skaffa mig det självförtroede som krävs för att ens våga ta till sig av vad han sa. Även om det har växt bra mycket på senare tid, så är det långt ifrån topp, om man säger så.

SKÅÅÅL!